Twilight  News

Direktlänk till inlägg 27 september 2010

Roses - Kap 10

Av Sofie - 27 september 2010 20:18

Hejsan alla, här kommer kapitel 10 av Roses efter mycket om och men. Den underbara Sara som jag valde som redaktör har hjälpt mig massor, tack för det!


Roses - Kap 10


Jag sprang och jag hörde hur jag blev förföljd. Edward. Eftersom han inte längre befann sig under skölden hörde vi varandra.

”Jag behöver vara ifred Edward. Jag älskar dig men just nu måste jag vara ensam lite. Snälla säg att du förstår.” vädjade jag

”Jag älskar dig med.” tänkte han och jag hörde hur han vände tillbaka. Efter en liten stund försvann hans tankar ifrån mig.


Jag fortsatte springa och jag tänkte på det Alice sagt. Hon hade ingen rätt att säga så till mig. Jag och Alice hade levt i samma familj i många år, hon visste att mina otrevligheter bara var ett sätt för mig att skydda mig själv. Hon borde i alla fall veta det.


Jag såg ner på min klänning. Den var sönderriven av glassplittret. Jag skulle bli tvungen att stjäla nya kläder någonstans, en del av den mänskliga charaden förstås, det gick ingen nöd på mig. Det var ju inte direkt så att jag frös. Jag gjorde en grimas. Jag hade inte frusit på många år och skulle med största säkerhet aldrig frysa igen. Mänsklighet. Jag tvingade bort den tanken. Den gjorde för ont.


Skogen började glesna. Förmodligen skulle jag hamna i en stad snart. Kläder var nummer ett på prioriteringslistan. Jag skulle bli tvungen att bryta mig in någonstans. Jag klättrade snabbt och smidigt upp i en av de högsta granarna där jag befann mig för att få en bättre översikt av området. Jag log, jag hade haft rätt. Framför mig låg en bebyggelse, förmodligen en förort till Calgary. Jag hoppade ner ifrån trädet och landade smidigt på marken. Jag drog ett djupt andetag av den kalla nattluften och började springa igen.


Jag nådde villaområdet efter bara en liten stund och jag letade bland husen för att se om det fanns något där ingen var hemma. Fanns ingen anledning till att dra för mycket uppmärksamhet till sig. Jag såg ett hus där uppfarten var tom och efter en snabb titt i ett garagefönster så gav det stöd till min teori att ingen var hemma. Dock var det inte säkert givetvis.


Precis som jag väntat mig var huset larmat. Inte för att det var något problem för mig. Jag log när jag snabbt satte larmsystemet ur spel och jag hittade en extranyckel till ytterdörren under en kruka som stod bredvid. Jag suckade, människor var så förutsägbara. Jag satte örat mot dörren och lyssnade noga så att ingen av husets invånare skulle se mig komma in. Det enda jag hörde var ett antal klockor som tickade plus de andra vanliga ljuden från element och så vidare.  Jag låste upp, öppnade dörren, gick in och stängde dörren igen så snabbt och tyst att ingen förmodligen ens varken kunnat se eller höra mig. Jag låste dörren efter mig och använde mina sinnen för att utforska huset. Fan. Det fanns en människa i huset. Sovande, med tanke på den jämna rytmen på andetagen. De hade dolts av ljudet från en värmefläkt när jag lyssnat utifrån.


Men det var givetvis inget problem. Även utan Carlisles förmåga att kontrollera sig hade jag klarat det och nu när jag hade den så var det definitivt inga problem. Dock var det märkligt. Jag var långt borta ifrån dem nu. Mer än tio mil. Gåvan höll kanske på att utvecklas. Jag grimaserade, den var inget jag ville ha. Men den var något jag var tvungen att acceptera.


Under tiden jag gick mot sovrummet där kläderna givetvis skulle finnas så såg jag mig omkring. Jag gillade inte vad jag såg. Vem som än inrett huset borde börja läsa inredningstidningar. Det hade kliat i fingrarna på Alice och Esme att göra något åt röran här.


Jag hittade ett tomt sovrum men i garderoben där fanns det bara herrkläder och även jag hade en gräns. Snabbt gick jag igenom de andra rummen i huset förutom det där det sov en människa men det verkade som om det var det enda alternativet jag hade kvar. Och jag tyckte inte om det. Alls.


Jag rörde mig snabbt och lyssnade på människans andetag och tankar. Den drömde och visade inga tecken på att vakna. När jag gick in igenom den öppna dörren såg jag att det var en tjej i de övre tonåren. Hon såg ut att vara lika lång som mig och ha ungefär min kroppsbyggnad. Jackpot! Jag öppnade garderoben tyst och såg att det var en walk-in. Det var bra, ju mer kläder hon hade, desto mindre skulle hon sakna det jag stal. Jag hittade snabbt en grå kavaj som såg oanvänd ut, den var några säsonger gammal så det var nog ingen risk att tjejen skulle sakna den. Ett par svarta jeans och ett svart linne till det och sen var jag klar. Jag bytte snabbt och ljudlöst om och tog mitt kreditkort ur den dolda fickan på min klänning innan jag hängde den över armen, jag fick slänga lite senare. Mina löjligt höga grå Louboutin-pumps som jag haft såg fortfarande okej ut så jag beslöt mig för att behålla dem. Dessutom hade tjejen och jag inte samma skostorlek.


Precis när jag gick igenom rummet för att gå igen så vaknade hon. Utan förvarning.  Jag flög tillbaka in i garderoben men jag svor inom mig. Hon kunde inte ha missat mig.


”Någon där?” ropade hon med en skrovlig, nyvaken röst. Jag svarade givetvis inte. Det hade varit ganska korkat att göra det.

”Dumma drömmar.” muttrade hon och så hörde jag hur hon somnade igen. Jag andades ut, det hade varit för nära. För nära. Om hon verkligen hade sett mig hade det inneburit stora problem.


Jag var snabbt ute ut huset igen och jag kopplade in larmsystemet igen och lade tillbaka nyckeln där jag tog den.


Jag sprang några kvarter söderut innan jag stannade. Jag visste inte vart jag skulle springa. Jag kunde inte springa tillbaka och jag ville inte springa tillbaka. Tillsammans med dem, min familj, var jag nu huvudpersonen. Jag var alltid i allas blickfång och till skillnad från förut gillade jag inte uppmärksamheten. Vissa skulle säkert tyckt att jag var kall och känslolös som kunde lämna Edward bara sådär men jag gjorde vad jag var tvungen att göra.


Jag visste att han skulle vara där när jag var redo att komma tillbaka. Det gjorde mig ledsen att jag kunde lämna honom, men innerst inne visste vi båda att jag inte gjort det. Jag behövde bara lite tid för mig själv vilket var förståeligt efter allt som hänt den senaste tiden.  


Gåvorna jag nu besatt, förmodligen permanent eller i alla fall skulle de förmodligen bli permanenta, var de gåvor eller förbannelser? Jag verkade ha lättare att bortse ifrån dem än deras ”riktiga” ägare, Edward t.ex hade tydligen blivit halvt galen i början av att kunna höra allas tankar men jag kunde bortse ifrån dem rätt lätt. Visst, jag hörde dem, men de gick ändå att bortse ifrån. Att jag hade det relativt lätt var åtminstone en tröst.


Där jag stod lutad mot ett staket i en förort undrade jag vad det fanns för gåvor därute. Om jag hade Eleazars gåva kvar skulle jag alldeles säkert få reda på det. Men eftersom jag träffat honom när min gåva fortfarande var relativt begränsad så kunde jag inte veta. Inte utan att ha någon att testa den på. Och gatorna var folktomma. Klockan kunde inte vara mer än fem på morgonen.  Kanske ett tidningsbud skulle komma förbi fast gryningen låg timmar bort. Vintern i Canada var sträng som vanligt.


Frågan vart jag skulle ta vägen kvarstod. Plötsligt kom jag att tänka på Zafrina och hennes systrar. De kanske visste något om varför min gåva inte existerat förrän nu. Chansen var liten, kanske icke-existerande, men jag var beredd att ta alla chanser. Dessutom gav det mig en chans att se hur långt min gåva sträckte sig just nu.


Lättad över att ha en plan började jag springa igen. Mot Calgary. Men jag sprang tillbaka till skogen och tog den vägen så att jag skulle kunna springa rakt till själva staden utan att möta någon. Under tiden jag sprang började de ljusna. Som tur var skulle det bli en molnig dag. Men klockan måste ha vart mer än vad jag trott. Jag svor lågt för mig själv för att jag inte tänkt på att kolla den när jag bröt mig in i huset.


När jag var någon kilometer ifrån stadsgränsen saktade jag in och gick resten av vägen till stadsgränsen. Staden var full av liv så klockan var nog åtminstone sju. Jag hade missbedömt tiden rätt rejält men som tur var hade det inte gjort något. Det var snarare bra att det inte var så tidigt som jag trodde det varit. Jag såg mig omkring och log nöjt. Jag älskade storstäder!


En taxi kom körandes och jag vinkade till mig den. Jag hoppade smidigt in i baksätet och satte mig. Föraren kollade bakåt för att höra efter vart jag skulle. Han blev förtrollad. Jag log ännu bredare.

”Hej, vet du om det finns något köpcentra som öppnat än?” sa jag och lutade mig lite framåt.

”B-baxton Mall öppnar klockan åtta m-men det är på andra sidan stan.” stammade han fram.

”Kör dit.” sa jag mjukt. ”Vad är klockan förresten?”

”7.35.” sa han, faktiskt utan att stamma den här gången. Dock hörde jag hans tankar och jag hoppades att vi inte skulle råka ut för en trafikolycka bara för att han fokuserade för mycket på mig.


”Okej tack så mycket.” sa jag och lutade mig bakåt och slöt ögonen för att få vara ifred med mina tankar. Först och främst skulle jag köpa en mobiltelefon. Olyckligtvis hade jag inte kunnat få med mig min ifrån stugan eftersom jag lagt ifrån mig den i ett fönster där. Jag gjorde upp planer för resten av dagens medan taxin körde igenom staden. Taxiresan tog en halvtimme, morgonrusningen var i full gång. Dock verkade jag haft tur med taxichauffören för han tog en del smarta genvägar. När jag var framme betalade jag med mitt kreditkort och sedan hoppade jag ur taxin.


Framför mig hade jag ett köpcentrum som precis öppnat, perfekt. Jag gick in och njöt som vanligt av atmosfären därinne. Jag älskade det. Men idag hade jag inte tid att gå omkring och insupa stämningen. Jag hade en mobiltelefon att köpa. Jag hittade snabbt en elektronikaffär och jag gick in och fram till hjälp-disken där det stod en tjej som såg hjälpsam ut.


”Hej! Jag behöver en mobiltelefon.” sa jag med en trevlig röst. Jag ville att det här skulle gå fort och då var trevlighet alltid till hjälp.

”Hej!” sa tjejen, hon var ungefär i min ålder, glatt. ”Då ska jag hjälpa dig med det, vad är det för telefon du är ute efter?”

”Hmm.” sa jag tankfullt. Vilken som helst skulle duga, men jag ville inte att den här tjejen skulle komma ihåg mig som någon särskild. Mitt utseende sabbade den planen, men att bete mig så likt en normal kund som möjligt skulle förhoppningsvis hjälpa till. ”Jag gillar mobiler med touch. Och jag vill kunna använda internet med den så smidigt som möjligt.”

”Vad får den kosta?” frågade tjejen, Ava, om man kunde tro hennes namnskylt, lite generat. Att fråga om pengar var i vissa fall säkert problematiskt.

”Priset är inget problem.” sa jag vänligt.

”Då rekommenderar jag en iPhone. Det är den allra bästa telefonen på marknaden och den nya modellen är helt fantastisk, jag har själv en faktiskt och jag är jättenöjd.” sa Ava glatt.

”Finns den på lager?” frågade jag, det var avgörande.


”Inte den nyaste, iPhone 4. Den har en leveranstid på två veckor. Men vi har iPhone 3GS i både svart och vitt inne. 3GS:en är också en väldigt bra telefon, den har samma mjukvara som 4:an, det är kameran och skärmkvalitén som är sämre.” förklarade Ava.


”Då tar jag en 3GS. I vitt.” sa jag fundersamt.

”Vill du ha den med abonnemang eller vill du ha den olåst?” frågade Ava.

”Olåst.” sa jag med ett leende. Abonnemang kunde spåras Det var mycket bättre att bara köpa ett anonymt kontantkort. ”Innan de fungerar måste de synkas med iTunes och så va?” frågade jag fundersamt.

”Det stämmer.”

”Finns det möjlighet att ni kan göra det här? Jag är på affärsresa och har ingen dator med mig.” sa jag med en beklagande min. ”Givetvis betalar jag för det.”


”Nej tyvärr.” sa Ava beklagande. Sedan tillade hon viskade, ”Jag fixar det åt dig. Ta det här kvittot och betala telefonen i kassan. Möt mig på Starbucks där borta om en timme.”

”Tack jag uppskattar det verkligen.” sa jag och log ett häpnadsväckande vackert leende. Givetvis kunde hennes intention varit att aldrig dyka upp och behålla eller sälja telefonen men jag kunde höra hennes tankar. Hon var rädd men väldigt fascinerad av mig. Hon skulle dyka upp.


-------------------------------------------------------------------------------------------------


Det var det kapitlet, jag säger som vanligt: Läs och kommentera konstrukivt. Personliga angrepp och icke-konstruktiva kommentarer av typen "Det här suger!" publiceras inte eftersom de inte tillför något som helst av värde.


Kram!!

//Marielle=)

 
 
Ingen bild

ida

28 september 2010 18:43

Du blir bara bättre och bättre på att skriva ju :D

Sofie

28 september 2010 19:34

Åh tack vad glad jag blir :D:D

Kram!!
//Marielle=D

 
Ingen bild

pm

28 september 2010 19:04

Du skriver så bra!
Vill ha mer! :D

Sofie

28 september 2010 19:34

Taack:D

Kram!
//Marielle=)

 
Ingen bild

Lollo/TwiMe/TayLouis

29 september 2010 12:11

Jag älskar verkligen din fantasi!
Jag älskar det! Fortsätt, TACK! ;D

Sofie

29 september 2010 12:12

Taack!!=D

Kram!
//Marielle=)

 
Ingen bild

Wilma!

29 september 2010 15:04

Du e helt otrolig på att skriva!
Kommer det fortsättning på Roses?
Vet du ungefär hur många kapitel?? :)

Sofie

29 september 2010 15:30

Taack!!=D Jag håller på med kapitel 11 just nu och jag har inte en susning om hur lång den blir. Vi får se helt enkelt :D

Kram!!
//Marielle=)

 
Ingen bild

Sofia

30 september 2010 19:12

Jättebra! kommer kap 10 snart? när? du är superduktig, jag är imponerad!

Sofie

30 september 2010 21:53

Taack!=D

Det här var kapitel 10, kapitel 11 kommer så snart det är färdigt=D

Kram!
//Marielle=)

 
Ingen bild

Sofia

1 oktober 2010 10:34

Ojdå :P jag menade kap 11 ;) okej, jag längtar! :D

Sofie

1 oktober 2010 14:16

Ska bara gå igenom det med min redaktör så kommer det upp!=D

Kram!

 
Ingen bild

Sofia

1 oktober 2010 14:38

Underbart! Du är bäst :)
Kram!

Sofie

1 oktober 2010 15:20

Tack!!!!=D=D=D=D=D

Kram!
//Marielle=)

 
Ingen bild

Julle

6 oktober 2010 16:14

Lite efter men LOVE IT! Det är totalt underbart fantastiskt perfekt OMG-faktorn 10. ALLT! Mera snaart?

Sofie

6 oktober 2010 17:17

Tack!!=D Kapitel 11 lär komma upp idag, håll utkik!

Kramar!
//Marielle=)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofie - 8 juni 2011 19:27

Hejsan Svejsan, sorry har varit bortrest i lite mer än en vecka nu så jag hade ingen möjlighet att lägga upp Breaking Dawn Part I trailern. Det första jag gjorde nu när jag kom hem var att leta upp den och gissa om jag gillade den! :D   Mycket br...

Av Sofie - 28 maj 2011 13:17

Hittade en riktigt fantastisk video från 'So You Think You Can Dance'. Audition och tjejen som dansar i videon heter Melanie och hon dansar till The Meadow som var med i New Moon, jag tror ni alla känner igen den fina låten :) Jag kan inte mycket om ...

Av Sofie - 25 maj 2011 17:28

Här kommer den första officiella postern för Breaking Dawn part 1! Verkligen passande tycker jag :D Nu ser jag verkligen fram emot trailern ;)   Källa ...

Av Sofie - 16 maj 2011 16:29

Fantastiska nyheter alla Twilight fans! Hoppas verkligen att detta är sant, men enligt Sérgio Sá Leitão, ordförande i RioFilme, kommer den första officiella Breaking Dawn Part 1 trailern att visas under MTV Movie Awards, och den ska innehålla scener ...

Av Sofie - 14 maj 2011 09:15

Imdb har nu släppt en lista över releasen av Breaking Dawn världen över och det ser ut som att vi får se BD den 18e november samtidigt som USA :) Spännande det är bara lite mer än 6 månader innan vi får se den!   The Twilight Saga: Breaking Dawn ...

Presentation

Omröstning

vilken är den bästa filmen i Twilight sagan?
 Twilight
 New Moon
 Eclipse
 kan inte välja, alla är lika bra :)

Fråga mig

94 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Tidigare år

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

esafe

ESafe.se

Gratis Bio

Gratisbio.se

Webfaktura

Öresbud


Skapa flashcards