Spoilers för er som inte läst Breaking Dawn!

Hittade en mycket bra intervju med Melissa Rosenberg som är manus författare till Twilight Saga filmerna. I denna intervjun som hon gjorde med Popsugar pratra hon om att filmerna delas i två, om att Stephenie Meyer (författare till böckerna) har blivit mer involverad i filmerna och nu är producent.

PopSugar: How did you feel about the decision to split Breaking Dawn into two movies?
Melissa Rosenberg: Relief, actually, because it was going to be quite a challenge to condense such a large book into one movie. That's always the challenge with all of these and, more so, Breaking Dawn. Having a little more room to breathe is nice . . . on the other hand, there's also the challenge of making sure there's enough to fill two movies.

PS: What responsibility do you feel toward the fans? Are they on your mind during the writing process?
MR: The responsibility I feel to the fans? Well, there's one: making them happy, of course. I want people to enjoy the movie and not feel that I killed their favorite novel! But what I've realized is, you can't satisfy all the people. But the real weight that I feel is a very heavy responsibility, knowing that a lot of women and young girls are seeing this, and watching to make sure that what's portrayed in the film is that Bella's a strong female role model. That the messages they're getting are positive ones.

PS: How involved is Stephenie Meyer in the writing process and what is your relationship with her like?
MR: Stephenie is very involved. My relationship with her has only gotten better with every movie. When I met her and began to engage, I had no reason to be protective. I found her to be extremely collaborative and a tremendous resource. So I began to engage her more and that happened more on New Moon and even more in Eclipse . . . She weighs in on every draft of the outline, every draft of the script. She's on set. She's very involved.

Översättning komemr här och den är gjord av mig Bellz ;)

PS: Hur känner du inför beslutet att dela Breaking Dawn till två filmer?

MR: Lättnad, faktiskt eftersom det skulle vara en svår utmaning att förkorta en så tjock bok till en film. Det har alltid varit en utmaning med de här böckerna, och ännu mer med Breaking Dawn. Att ha lite mer andningsutrymme är skönt...men å andra sidan är det en utmaning att få tillräckligt för att fylla två filmer.

PS: Vilken plikt känner du inför fansen? Har du dem i tankarna när du skriver?

MR: Plikten jag känner mot fansen? Det finns en: att göra dem glada, självklart. Jag vill att de ska njuta av filmen och inte känna att jag har förstört deras favoritbok! Men en sak har jag upptäckt och det är att man inte kan tillfredställa alla. Men till den största delen så känner jag ett tungt ansvar, jag vet att många kvinnor och unga tjejer tittar på detta och de ser Bella som en stark förebild. Så budskapet de får är positivt.

PS: Hur involverad är Stephenie Meyer i manus skrivandet och vad är ditt förhållande till henne?

MR: Stephenie är mycket engagerad. Min relation till henne har bara blivit bättre för varje film. När jag träffade henne första gången och började jobba med detta hade jag ingen anledning till att vara försiktig. Ja tyckte att hon var samarbetsvillig och hon är en fantastisk källa. Så jag började involvera henne mer i New Moon och ännu mer i Eclipse... Hon väger in och granskar varje del av manuset. Hon är på inspelningen. Hon är mycket engagerad.

VIll ni läsa mer klicka här :)

Kramar Bellz <3

Källa

Jag vet inte om ni tänkte på det när ni såg Eclipse men Kristen Stewart som spelar Bella har ju en peruk på sig. Ska jag vara ärlig tänkte jag inte mycket på att det inte var hennes hår, tänkte ni på det?

När Kristen var med på Lopez Tonight Show pratade dom om Breaking Dawn och om att studion hade erbjudit henne mycket olika saker för att hon inte skulle klippa sig inför Eclipse. Men hon klippte sig eftersom hon skulle spela i The Runaways och därför hade hon peruk i Eclipse.  Men nu avslöjar hon att hon kommer att ha sitt riktigta hår i Breaking Dawn och hon kommer alltså inte att ha peruk! “I’m not going to have a wig in the next one–I’m just going to have my own hair”

Nu ska vi iväg o bada, ses senare :) Bellz <3

Källa

Hej=) Har kommit fram till ett nytt system med Roses, så fort jag har två kapitel klara så publicerar jag ett nytt. Jag skrev nyligen klart kapitel 7 så här kommer alltså det femte kapitlet. Blir kanske lite mer ojämn updatering såhär, men det blir enklare för mig att inte ha någon tidspress=)

Jag vill be er som inte gillade det fjärde kapitlet att ge det hela en chans. Det finns en förklaring till det hela, och den kommer i kapitel 7. Läs tills dess, och avskyr ni min förklaring också så kan ni sluta läsa för då har jag inget att ge er. Men jag anser att ni missar något om ni lägger av nu.

Ni som inte läst något/några av de tidigare kapitlena, klicka här så kommer ni till dem.

Kapitel 5

Jag var inte arg, jag var bara ledsen. Min älskade sen många år hade lämnat mig. Fast han var inte min älskade längre. I samma ögonblick han kysste Bella var han död för mig. För alltid. Frågan är vem jag är utan honom?

Carlisle hade räddat mitt liv den där hemska natten och även om det inte var ett liv jag önskade kände jag att jag var skyldig honom att stanna. Dessutom vet jag inte vart jag skulle ha tagit vägen om jag lämnat dem. De var de enda som visste vem jag var. Mor, far och alla de andra hörde till det förflutna och de trodde jag hade rymt iväg med en annan man. Det var Royce som hittat på den historian, han hävdade att jag sagt till honom att jag skulle lämna honom för en annan.

Men det var självklart inte sant. Fram tills den där natten hade jag trott att Royce var den rätte. Men nu när jag tänkt över det så himla många gånger visste jag att det inte varit så. Han älskade aldrig mig, jag var bara en i raden för honom, och tillräckligt vacker för att kunna bli hans hustru.

Emmett var så lik Veras Henry och han påminde mig om allt jag förlorat när jag slutade vara mänsklig. Det var anledningen till att jag räddat honom. Delvis. Men det var över nu.

Jag kallades tillbaka till verkligheten med ett ryck när jag kom att tänka på Nessie. Bella fick inte ta henne.

”Nessie!” flämtade jag.

”Ring Jacob Edward! Fort!” sa Alice. Edward plockade upp telefonen och slog Jacobs nummer.

”Hej” sa Jacob när han svarade.

”Har Bella kommit för Nessie?” frågade Edward snabbt.

”Nej, borde hon ha gjort det?” sa han förvirrat.

”Jacob ta henne och stick!” nästan skrek Edward i luren.

”Edward lugna ner dig, vad är det?” sa Jacob skrämt.

”Bella har stuckit tillsammans med Emmett.” sa Edward.

”Va! Är du säker? Bella och Emmett?” sa han chockat.

”Ja Jacob, de kysste varandra, tog varandra i handen och sprang iväg tillsammans, så jag är ganska så säker.” sa Edward ironiskt.”Kom igen, ta Nessie och stick. Jag tänker definitivt inte släppa henne till Bella.” fortsatte Edward. ”Men vart ska jag gå?” undrade han. ”Dra till Kina om du känner för det, lämna bara Forks.” sa Edward snabbt. ”Jag är på väg bort om två sekunder.” sa Jacob och la på.

”Han och Nessie är på väg bort därifrån nu.” sa Edward lättat. Alla andades ut, fast vi alla hört hela telefonsamtalet. Bella fick göra vad fan hon ville men någon rätt till Nessie hade hon inte så som hon ignorerat henne den senaste tiden.

Plötsligt ringde min mobil. Det var Bellas namn som stod på displayen.

”Det är Bella!” flämtade jag.

”Sätt på högtalare.” sa Carlisle spänt. Det var inte lätt för någon av oss.

Jag satte på högtalaren. ”Isabella…” sa jag fränt.

”Rosalie, var är min dotter?” nästan skrek hon i luren.

”Jag är hemma nu och här är en lapp från Jacob där han undrar om jag blivit galen. Det står också att du beordrade honom att sticka med Renesmee. Varför gjorde du så Rosalie?” fortsatte Bella skrika.

”För det första, Cullen Manor är inte ditt hem längre. För det andra så beordrade jag inte Jacob att ge sig av med Nessie och så står det inte på lappen heller det kan jag garantera. Alice också.” Jag kollade på Alice och hon nickade. Vi hade båda sett vad Jacob bestämt sig för att skriva.

”Men var är min dotter Rosalie?” skrek hon. ”Det berättar jag naturligtvis inte Isabella.” sa jag hätskt.

”Men jag är hennes mor, hon är min dotter!” sa Bella argt.

”Hon kallar inte ens dig för mamma längre.” sa jag argt.

”Nej och vem kallar hon mamma då?” sa Bella förargat.

”Mig.” sa jag enkelt.  Bella blev alldeles tyst.

”Det är sant Isabella.” sa Esme kallt. Om det var något Esme avskydde var det föräldrar som struntade i sina barn. Esme hade haft överseende med Bella i och med allt hon gått igenom den senaste tiden men nu var Esmes tålamod slut.

”Jag förstår inte hur du kunde göra så mot stackars Renesmee. Hon undrade förtvivlat var hennes mamma var i början och Rose och Edward försökte trösta henne så gott de kunde. Och till slut så betraktade Nessie Rose som hennes mamma. Och du kan inte beskylla Rose för det Isabella, det var ditt eget fel.” Esme var rasande.

”Vad Esme försöker säga Isabella är att både du och Emmett kan dra åt helvete.” sa Edward argt. Det var första gången han yttrat sig under samtalet.

”Edward jag är så ledsen.” viskade Bella.

”Jag vill aldrig se dig igen. Det vill ingen av oss. Och du kan hälsa Emmett att ingen vill veta av honom heller, särskilt inte Rose.” sa Edward lågt och så tog han telefonen ifrån mig och smällde igen den.

Ingen sa något på en lång stund.

Carlisle bröt tystnaden. ”Jag vet att det här är mycket att ta in, men vi måste börja springa igen om vi ska hinna till Eleazar och Carmen i tid. När kommer Jane och Demetri?” frågade han.

Alice ansträngde sig för att se efter. ”Deras flyg landar om en timme i Juneau, sen springer de till Carmen och Eleazar på en halvtimme. Det här är välplanerat, det kommer vara helt mörkt när de anländer så de behöver inte oroa sig för exponering.”

”Det kommer ta oss ungefär en och en halv timma att springa till Carmen och Eleazar, vi blev ordentligt försenade av hela grejen med Isabella.” sa Carlisle. ”Med andra ord måste vi skynda oss” fyllde Jasper i.

”Så sant som det är sagt.” sa Carlisle och rufsade om Jaspers hår.

”Hmpf, med tanke på att du bara är hundra år äldre än mig så vet jag inte om du får göra så.” sa Jasper med glimten i ögat. Vi började springa.

”Med tanke på att hundra år är längre än en genomsnittlig livslängd för människor så får jag faktiskt göra så.” sa Carlisle och gjorde det igen.

”Aro är ungefär hundra år äldre än Caius, men hur tror du Caius skulle reagera om Aro gjorde så på honom?” frågade Jasper skämtsamt.

”Tja, jag vet inte riktigt, du får väl fråga.” sa Carlisle och blinkade. Alla började skratta vid tanken på hur det ”kungliga” Volturi skulle reagera på en sådan fråga. Vampyrer kunde inte svimma, men det kanske finns undantag? I så fall skulle definitivt Caius svimma av chock, mer uppblåst varelse får man leta noga efter om man ska hitta någon. Han var väldigt besatt av sin kunglighet.

Det gick en timme, vi småpratade bara om oviktiga saker och retades sinsemellan. Ingen ville tänka på allvaret som väntade, eller allvaret som varit.

Men alla gjorde det ändå. Edward tänkte en del på Bella men jag stängde det ute. Jag behövde fokusera på det som väntade. Jane var riktigt farlig. Hon kunde inte påverka mer än en i taget men man ville inte bli utsatt för smärtan. Den var verkligen helt obeskrivlig. Hon hade utsatt mig för den när Cullens var på besök i Volterra när jag var ungefär 10 år gammal som vampyr. Carlisle tyckte att det var lämpligt att Aro, Caius och Marcus fick träffa de nya tillskotten i familjen, alltså mig och Emmett. Besöket var väl ganska lyckat om man bortser incidenten med Jane.

Hon ansåg att jag flirtade med hennes tvillingbror Alec och att det var därför hon använde sin gåva med Edward läste i hennes tankar att hon ville bestraffa mig för att jag var vackrare än henne. Aro i sin tur läste Edwards tankar och såg att Edward hade rätt och han bestraffade Jane. Hon fick inte släcka sin törst på en månad. Jag visste att det var en väldigt svår tid för henne och jag njöt varenda sekund eftersom jag visste att Jane led. Som jag led när hon torterade mig.

”Rose.” tänkte Edward och avbröt min tankegång. ”Jag måste berätta det här för dig, det förstör mig att jag inte sagt något förut. Jag är så ledsen.” Så började han berätta . Jag lyssnade och såg vad han tänkte. Hela min värld stannade upp. Jag tvärstannade och de andra stannade också där vi var mitt i den kanadensiska skogen.

”Du visste…” viskade jag plågat. ”Visste vadå?” frågade Esme förskräckt. ”Han visste att Emmett inte älskade mig längre.” sa jag kallt. ”Han har vetat det ända ifrån början.” fortsatte jag.

”Snälla Rose, låt mig förklara det för de andra.” bad Edward.

”Visst.” sa jag likgiltigt.

”Emmett har varit kär i Bella ända sedan hon flyttade hit till Forks.” sa Edward sakta. Esme skrek till av chock. Carlisle lade tröstande armen om henne.

”Och du har inte sagt något?” sa Esme tvivlande.

”Han är min bror Esme, jag kunde inte säga något, ens till Bella eller till dig Rose.” sa Edward urskuldande och jag visste att han såg på mig. Jag fortsatte stirra in i skogen. Den var vacker men jag kunde inte uppskatta den. Inte nu.

”Hur kunde du Edward?” skrek jag. ”Hur kunde du göra så mot mig?”

”Men hur kunde du låta det hända?” Jag kände Carlisles ilska ”Både Emmett och Bella är gifta och definitivt inte med varandra.” fortsatte han.

”Jag hade ingen aning om att de hade ett förhållande. Det senaste har jag inte hört Emmetts tankar men det är inget jag reflekterat över. Nu inser jag att Bella har haft sin sköld över honom.” sa Edward plågat.

”Jag kan inte hantera det här just nu.” sa jag tvärt.

”Men Rose.” sa Edward.

”Edward.” sa Carlisle varnande. Edward fattade vinken och höll sig tyst.  Även mentalt.

Vi fortsatte springa och vi nådde till slut Alaska. Några mil bort från Eleazars hus stannade jag. En syn forsade över mitt inre.

”De slår snart sönder deras vardagsrumsfönster. Vi måste springa fort nu det sista!” skrek jag och så satte vi fart igen. Vi fick snart syn på huset och jag tog täten. När vi nådde huset såg vi det trasiga fönster men jag beslutade mig för att vi skulle ta dörren. Eleazars och Carmens hus var byggt så ytterdörren ledde rakt in i tv-rummet och Jane och Demetri skulle anta att vi tog fönstret.

Jag sparkade in ytterdörren och där stod Jane och Demetri. Carmen låg på golvet, det var tydligt att Jane torterat henne. Eleazar satt bredvid henne på golvet.

När Jane såg oss började hon skratta. Hennes tankar var riktade på att Bella inte var med och hon tänkte precis rikta sin gåva mot mig. Jag log och hann rikta gåvan mot henne först.

Jag log skadeglatt mot henne och ökade hennes smärta. Jane ramlade ihop på golvet. Jag kände hur hon började tyna bort men jag struntade i det. Hennes tankar virvlade innan de fastnade på en enda människa. Aro Volturi.  

”Hon älskar Aro!” tänkte jag chockat och släppte taget om hennes gåva. Jag tog ett par steg bakåt i ren överraskning. Edward stirrade på mig.

”På riktigt?” frågade han.

”Du såg vad jag såg.” svarade jag.

Jane öppnade sina ögon. Jag spände mina ögon i hennes. ”Vi är många fler än er Jane, så akta dig för att använda din gåva. I så fall kommer du råka illa ut. Okej?” sa jag skarpt. Jane nickade.  Esme kopplade ett grepp på henne. Demetri såg rasande ut.

”Det gäller dig också Demetri.” sa Edward. Demetri nickade men såg fortfarande lika rasande ut. Jasper låste fast hans armar bakom ryggen på honom och viskade i hans öra. ”Försöker du dig på något är du död.” 

”Jane, du och Aro? På riktigt?” frågade Edward roat.

”Vi älskar varandra.” svarade Jane trotsigt. 

”Fel.” avbröt Jasper. ”Som du säkert känner till så har jag gåvan att känna av andra personers känslor och jag kan försäkra dig om att Aro aldrig känt kärlek när han har tittat på dig. Snarare förakt. Han har bara utnyttjat dig.”

Och med den kommentaren raserade Jasper hela Janes värld.

..................................................

Japp, där var det femte kapitlet. Hände väl inte så himla mycket där kanske, inte ett av de bättre kapitlen enligt mig, men det duger :D

Läs och KOMMENTERA! Personliga påhopp publiceras inte.

//Marielle=)

PS. Maries kommentar till förra kapitlet var så jävla bra!  

"Folks kommentarer är ju löjliga :P Hur skulle hon kunna ändra Stephenie Meyers syn på vampyrerna? Och det spelar väl ingen roll att Stephenie Meyer inte skulle ha skrivit såhär? Stephenie har dessutom inte så mycket med det här att göra, det är inte hennes fan fiction och Marielle får skriva vad hon vill, om hon så vill att Esme dödar Edward, Bella blir emo och Renesme tar över hela världen. Fortsätt skriv! :)"

Skrattar ihjäl mig så fort jag läser den, tack så mycket Marie!

Taylor Lautner håller på att spela in en ny film som heter Abduction och inspelningen är i full gång. Ni kan se nya bilder från inspelningen här under ;)

Det är en action/thriller som kommer ut i Usa 2011 och på Imdb står det att den handlar om en ung man som vill få reda på sanningen om sitt liv sedan han hittade ett baby photo av honom själv på en sida fär saknade personer.

Det låter som en spännande film och jag tror Taylor gör ett kanon jobb!

I filmen spelar också Maria Bello hon var med i The Yellow Handkerchief som Kristen Stewart är med i (: Taylor ser iaf bra ut eller vad säger ni? Här kommer bilder från inspelningen där han kör motorcykel :)

Kramar B <3

Källa

God morgon på er (:

Ser ut att bli en ganska varm men solfri dag idag, både bra och dåligt. Vill ha sol men det är jobbigt om solen steker när man jobbar ute :p

The Twilight Saga’s  vampyr Ashley Greene har gjort ett nytt photo shoot och denna gången är det för Elle Magazine.  Måste säga att det är lite Volturi feeling över bilderna :) Ashley verkar ha fullt upp för jag tycker det är nya bilder på henne varje dag nästan.

Kram på er B <3

Källa