Jag accepterar INTE kommentarer där ni skriver att jag är äcklig. Att gå till personangrepp är verkligen inte nödvändigt, det bevisar bara hur barnsliga ni är. Jag struntar i om ni älskar Bella, det gör inte jag och det är MIN fic som JAG skriver, right?=) Gillar ni Bella, läs en annan fic då!

Och ni får väldigt gärna tycka den är dålig, det är inte det. Negativ kritik är en stor del av att vara författare och man kan inte bli älskad av alla.

Men bara för att ni inte gillar det jag skriver så betyder inte det att jag måste stå ut med kommentarer om att jag är äcklig!

Edit: Jag antar att jag bad om fler anonyma idiotkommentarer genom det här inlägger, menmen, jag bjuder väl på det. Och innan fler tycker att jag är patetisk som kallar mig själv för författare så anser jag att jag är en sådan, därför att jag skriver något som jag publicerar. Det är min högst privata åsikt och jag ber hemskt mycket om ursäkt om jag förolämpade någon *ironisk*

Hejsan Svejsan på er alla fantastiska! :D

Nu är vi påväg hem från campingsemestern och jag befinner mig just nu hos min mormor där vi stannar en natt innan vi kör hem. Tänkte bara kolla in lite snabbt och hälsa till er och säga att jag har saknat er och bloggen jättemycket ska ni veta! Ska bli superkul att kolla igenom alla kommentarerna när jag kommer hem imorgon och se vad som har hänt på Twilight fronten ;D

Nu ska vi ut och mysa för det är en riktigt tropisk kväll ikväll!

Ha det bra så ses vi imon eftermiddag.

Många kramar Bellz <3

Här kommer en liten förklaring angående kapitel fyra av Roses. Känner att efter tre kommentarer som sa ungefär samma sak så var en förklaring på sin plats. (Kommentarerna sa att Roses spårat ut, att jag förvrängde Stephenies syn på vampyrerna. Att jag förvrängt Bellas och Edwards kärlek.)

Jag avskyr Bella. Har alltid gjort det, och jag skulle aldrig kunna skriva en fic där allt var frid och fröjd mellan henne och Edward. Aldrig. Jag är medveten att för de som gillar Bella så känns det orealistiskt, men för mig som inte tycker om henne så känns det realistiskt.

Och jag har inte förvrängt det hela så mycket som det verkar. Trust me on that=)

Hejsan allihop, hoppas er helg har varit toppen. Det har i varje fall min varit, fylld med sol och bad=)

Här kommer det fjärde kapitlet av Roses Efter det här kapitlet har jag det femte klart och sen är kapitel sex snart färdigt också. Har haft en liten svacka i skrivandet, har hållit på med kapitel sex i flera veckor nu men inte vetat hur jag skulle skriva det men det lossnade tillslut och nu går det bra igen. Så det finns två kapitel till och sen så lär jag skriva en del fler ;D

Har ni inte läst de tidigare delarna? Tryck här så kan ni läsa dem.

Enjoy!

Kapitel 4

Det tog oss lång tid att springa.

”Vi springer bara rakt in.” sa Carlisle som sprang först av oss. ”De kommer höra oss men det ger dem mindre tid att förbereda sig om de inte får någon vidare förvarning om att vi kommer.” fortsatte han. ”Vi gör så här.” sa jag bestämt. ”Jag tar hand om Jane så tar ni Demetri.”

”Du får vara snabb Rose, använder Jane sin gåva mot dig först är det klippt.” sa Edward. Jag svarade ett kort ja, sen såg jag mig omkring där vi sprang. Alaska var så vackert men jag såg det inte ens. Det jag såg för mitt inre var Bella. Hon hade varit viktig för min familjs beskydd när Volturi kommit för Nessie men det var precis som hon inte kommit över det och nu trodde att hon var det enda som skyddade oss mot döden. Men så var det inte. Vi hade klarat rädda Alice och Jasper undan dem. Men Bella hade börjat bli outhärdlig med alla sina utläggningar om hur viktig hon var. Jag klarade snart inte av det längre. Men hon var inte så illa när hon var människa. Det var efter förvandlingen och efter striden hon blivit sådan här.

Jag kom plötsligt på att Edward kunde höra mig.

”Förlåt.” tänkte jag.

”Det gör inget Rose. Jag har själv tänkt i samma banor det senaste. Den Bella jag älskar finns inte längre. Hon försvann bit efter bit när hon upptäckte sin gåva.” svarade Edward i sina tankar.

”Har du tänkt göra något åt saken?” undrade jag försiktigt. Jag ville inte att han skulle bli upprörd. ”Jag måste prata med henne men jag vet inte hur.” svarade han.

”Jag kan prata med henne Edward. Jag vet hur svårt det skulle bli för dig.”

”Tack Rose, men jag måste nog göra det själv.”

”Var inte en sådan jävla gentleman hela tiden Edward.” fräste jag. ”Du måste inte göra allt skitjobb själv hela tiden. Du vet att det sårar Bella mindre om det är jag som säger det. Vi är faktiskt skyldiga henne det.”

”Du har väl rätt.” suckade han.

”Det har jag alltid.” svarade jag retsamt. Edward skrattade lågt.

”Vad är det Edward?” undrade Emmett nyfiket.

”Du har en rolig flickvän Em.” svarade han.

”Vi har faktiskt gift oss ganska många gånger genom åren så hon är faktiskt min fru.” sa Emmett lite surt. ”Men Rose älskar mig egentligen, visst gör du Rose?” sa Edward retsamt. Jag hakade självklart på.  Det finns inget roligare än att reta Emmett. ”Självklart gör jag det Edward älskling.” sa jag passionerat. Man riktigt såg hur Emmett började koka av ilska. Men då jag kysste Edward på kinden för att driva det hela lite längre hände det något.

Plötsligt var jag upptryckt mot ett träd. Med Emmetts hand tryckt mot min strupe. Givetvis gjorde det inte ont eller så, och att kväva en vampyr är en omöjlighet. Men det var en hotfull gest, det fanns inte en chans att jag skulle kunna komma loss själv.

”Emmett!” skrek Jasper och så drog han, Jasper och Edward bort honom från mig.

”Rose, jag är så ledsen…” sa Emmett ångestfyllt och försökte krama mig.

”Håll dig borta från mig.” skrek jag argt. Han fortsatte komma närmre. Då kom alla till min räddning och ställde sig emellan mig och Emmett.

 ”Nej Emmett.” sa Edward lågt.

”Vi har inte tid med din jävla svartsjuka nu Emmett.” fräste jag argt. ”Vi har några att rädda som ni alla kanske minns?” fortsatte jag.

”Vi måste fortsätta springa.” sa Carlisle.

”Klarar du dig Rose?” frågade Esme mjukt. Jag nickade och så började vi alla springa igen.

”Rose, jag är inte svartsjuk.” sa Emmett.

”Nej men visst.” sa jag ironiskt.

”Jag tycker bara att vi ska visa varandra respekt, man gör inte så när man varit tillsammans så länge som vi varit tillsammans.” fortsatte han.

”Emmett, du uppför dig som om du vore född på 1600-talet. Men det är faktiskt Carlisle som är det så därför tycker jag du ska hålla käften.” sa jag argt. Emmett fattade vinken och Carlisle fick en skrattattack som han tystnade ner väldigt snabbt när han såg hur ledsen jag var. Men Emmett tänkte inget som var riktat till mig så därför kunde jag stänga hans tankar ute ganska bra. Edward höll också sina tankar för sig själv. Och jag ansträngde mig för att stänga Edward ute.

Jag beslutade mig för att ta upp ett ämne ingen ville prata om. Bella.

”Jag står inte ut med Bella längre.” sa jag enkelt för att se om jag fick medhåll. Edward hakade på, han förstod att ingen skulle säga vad de tyckte om inte han sa vad han tyckte om Bella först.

”Bella har förändrats sen hon upptäckte sin gåva. Hon är inte den Bella jag älskar längre.” sa han med ett sorgset tonfall som sa så mycket mer än vad hans ord gjorde.

”Jag håller med. Hon är inte samma person längre.” hakade Jasper försiktigt på.

”Jag håller också med.” sa Alice.

”Jag ska prata med henne när vi kommer hem. Vi kan inte ha en sådan här grej mellan oss i en viktig tid som den här. Vi kommer bli tvungna att släppa Jane och Demetri när vi har hindrat dem. Annars kommer hela gardet komma väldigt snart. Släpper vi dem har vi mer tid.” sa jag bestämt.

”Rose?” sa Edward frågande.

”Ja?” sa jag irriterat. Varför skulle han alltid byta ämne så fort jag sa något smart?

”Har du slutat tänka eller något?” sa Edward. ”Nog för att jag är blond Edward men jag kan faktiskt tänka ändå!” replikerade jag tillbaka. Alice och Esme började fnissa. Jasper och Carlisle också men betydligt lägre. De hade sin manliga stolthet att tänka på. Det var bara Emmett som var helt tyst.

”Jag hör inte dina tankar Rose. De försvann för några sekunder sen.” sa Edward enkelt.

”Det är som om du har skölden.” fortsatte han fundersamt.

”Men det är omöjligt!” invände Carlisle. ”Bella måste vara alldeles nära isåfall.”

”Inom en radie på 9.22 mil.” sa jag hätskt. ”BELLA!” vrålade jag. Tillräckligt högt för att hon skulle höra om hon var inom radien. Nu när vi koncentrerade oss på att lyssna hörde vi henne tydligt.

”BELLA!” skrek jag igen. Hon rörde sig emot oss nu. Alla var väldigt spända, ingen visste hur det här skulle sluta. Ingen visste hur mycket Bella hört. Som tur var hade hon i alla fall inte hört min och Edwards tankekonversation.

Plötsligt stod hon bland träden med oss. ”Isabella.” sa jag kallt.

”Rosalie.” sa hon i samma tonfall.

”Vi pratade precis om dig. Vi vill att du antingen lägger av med storhetsvansinnet eller att du lämnar oss. För alltid” fortsatte jag kallt.

Ett sus drog igenom folkmassan. Jag hade sagt vad alla tänkte innerst inne, i lite grövre ordalag bara, men ingen trodde jag skulle våga säga det i hennes ansikte.

”Om jag går, går Renesmee.” sa hon chockat.

”Det är främst jag, Edward och Jake som har tagit hand om henne i månader Bella.” sa jag argt. Att hon ens vågade hota med Nessie. Precis som om Edward och Jake skulle låta Bella ta henne. Visst, det är Bellas dotter men inte ens Nessie ansåg att Bella var hennes mamma längre. Det hade hon börjat kalla mig för flera veckor sedan och Bella visste om det.

”Du vet mycket väl att Nessie började kalla mig för mamma för flera veckor sen. Jag berättade det för dig men du brydde dig inte ens. Du sa bara något om att du behövde träna på din sköld och så gick du.” fortsatte jag.

”Ja men vad spelar det för roll då?” frågade Bella. ”Jag behöver faktiskt träna på min sköld, ifall Volturi kommer eller så. Vem ska annars skydda oss?” fortsatte hon upprört.

”Och här har vi storhetsvansinnet jag pratade om. Kommer du aldrig fatta att vi klarar oss själva? Visst skölden förenklar saker och ting men vi klarar oss utan den. Vi har klarat av ett angrepp från Volturi som du inte känner till.” sa jag. Bellas ögon vidgades av chock.

”Ja men då var väl inte Jane och Alec med…” sa Bella men jag avbröt henne. ”Du vet mycket väl att Jane och Alec är mycket äldre än vad jag är. De är ju t.o.m äldre än Carlisle så det är klart att de var med.” suckade jag.

”Bara gå Bella.” sa Edward sorgset.

”Edward!” nästan skrek Bella. ”Sluta!”

 ”Den här gången lämnade du mig. Du har inte varit Bella sedan förvandlingen och det vet du. Den Bella jag känner skulle aldrig hålla på såhär.” sa han enkelt, men sorgen lyste igenom.

”Men…” sa Bella men hon blev genast avbruten.

”Bella lyssna. Bara gå. Sök upp Jenks och skaffa en ny identitet och försvinn bara.” Alice darrade på rösten. Det kunde inte vara enkelt att bryta med sin bästa vän men Alice visste att den Bella hon kände inte fanns längre.

”Esme, Carlisle?” Nu sökte Bella efter stöd. Båda skakade på sina huvuden. ”Bella du har inget stöd här. Bara gå.” sa jag.

”Hon har visst stöd.” sa Emmett. ”Jag står bakom henne till 100 %. Jag älskar henne.”

Jag skrek till av chock.

Sedan kysste Emmett Bella. Jag såg i deras tankar att detta och mer, hänt förut.

”DIN JÄVEL” skrek jag och tog tag i Emmett och slängde in honom i ett träd. ”DIN SKENHELIGA JÄVEL! DU SÄGER ATT JAG SKA VISA DIG RESPEKT! DU ÄR JU HELT JÄVLA GALEN!” skrek jag. Emmett tystade mig väldigt effektivt med en örfil. Då kastade sig både Jasper och Edward över honom.

”Du skulle bara våga göra om det där!” morrade Jasper.

”Vad ska jag inte göra om? Kyssa Bella har jag definitivt intentioner att göra även i framtiden, men slå Rose kommer jag inte kunna göra mer eftersom jag kommer lämna er alla tillsammans med Bella.” sa han hetsigt. Emmett var som galen. Såhär hade ingen sett honom förut.

Så var båda borta. De tog varandras händer och sprang.

”Hände det där verkligen?” sa Esme matt. ”Jag tror det älskling.” svarade Carlisle lite förvirrat. Jag och Edward bara stirrade ut i luften. Våra partners hade rymt med varandra.

Säger som vanligt, läs och kommentera!

Kram!
//Marielle=)

Hallå =D

Vill börja med att tacka för kommentarerna i nedanstående inlägg, jag läser, upskattar och tar till mig =)

Här kommer trailern till Kristen Stewarts nya film Welcome to the Rileys, där Kristen spelar Mallory, en ung kvinna med problem som arbetar som strippa. Den visades upp på Sundance Filmfestival och det blev tydligen en liten skandal eftersom Kristen visar upp sin nakna rumpa i filmen. Herregud säger jag bara.

//Marielle=)